Mobbad

Min Drömskola

Emma Wikfeldt 9C

Jag liknar en man.
Näsan stor och klumpig, sned och kantig när jag blottar mina gula, glesa tänder.
Hur mycket jag än vänder och vrider på huvudet som jag sett modellerna på Top Model göra
så finns det inte en enda bra vinkel.
Luktar äckligt gör jag också. Som en gris.
Och jag duschar alldeles för sällan.
Och jag har inte råd med en ny färgning. Utväxten blottar min bleka, fula skalle.
De har rätt. Allt de sa var sant. Jag är en horig fattiglapp.
Jag ser mig omkring i mitt rum. Inte ens det är fint.
Fyfan va ja e ful.



Jag är nervös. Klart man är, tänker jag, det är väl alla så här första dagen. Men på något sätt så känns det som om jag har mer anledning att vara nervös än alla andra. Jag är ju så ful att ingen kommer vilja vara med mig. Pekad på, skrattad åt. Flinande jävulselever och jävulslärare vart jag än tittar. Varje dag. Det är så här jag känner just nu. Jag känner mig hatad av alla innan jag ens har träffat dem. För jag vet ju hur det kommer att bli. Precis som vanligt. Mobbad.

Hanna tog första steget in på skolgården. Det verkade som om alla stirrade på henne. Hennes färgstarka hår lyste som ett rödljus i solen och fick det att se ut som om hennes huvud brann. Hon såg det framför sig. Alla ögon som borrade sig in i henne, alla viskande röster, alla flinande miner och tillgjorda ”Hej! Är det du som är den nya eleven? Va ful du e!” Jag är ingen elev, tänkte hon. Jag är en råtta. En ful, äcklig, tjock och efterbliven råtta… med utväxt.
 Över henne flög det fåglar, fiskmåsar förstås, som gnällde och skrattade gällt. Hon kände paniken stiga. Alla skrattade åt henne.

Plötsligt kom en brunhårig tjej fram till henne. Hon gick fort med bestämda steg så att hennes spikraka Loréal Paris-hår slängde åt alla håll. Dock såg det fortfarande helt perfekt ut. Hanna tog reaktionsaktigt några steg tillbaka och omedvetet flög hennes händer upp framför kroppen som ett skydd.
- Hej, sa tjejen bestämt. Jag heter Fannie och går i din klass, 7R1.
Fannie log härligt. Hon verkade inte märka Hannas konstiga manövrar, utan pratade med henne som om hon varit vilken vanlig, fin människa som helst. Hanna ville tro henne, det ville hon verkligen, men genast flög det tankar genom hennes huvud. Kritiskt och vant började hon granska Fannies signaler. Hon letade efter ett hånleende bakom de glittrande, bruna ögonen. Hon letade efter något som Fannie dolde. Men där fanns ingenting annat konstigt än kletig mascara från Maybelline och ett vänskapligt djup som Hanna överraskades över. Hon letade i hennes ansikte efter ryckningar som skulle kunna avslöja att hon ljög och tyst kluckade av skadeglädje inombords. Men ingenting annat än (för) mycket foundation fanns där. Så hon tvingade försiktigt fram ett snett, grimasliknande leende som svar. Utan tänder förstås.

När de promenerade mot klassrummen såg hon sig omkring för första gången. Skolans stora fasad andades fräscha lokaler, professionell undervisning och magnifika miljöer. Alla elever och lärare som var ute verkade så glada och sprudlande. Det var strålande väder. De övergröna löven på de stora ekträden bredvid skolans huvudbyggnad, vajade i den stilla brisen. Det var som värme på burk, och hon kände sig om möjligt något… gladare. Ja faktiskt, det var hon. Men hon stod fortfarande inför den stora, mest fruktansvärda händelsen – presentationen inför klassen. Hon skulle ha ALLAS blickar på sig. Verkligen allas blickar. Tanken gav henne ångest. Hjärtat började plötsligt klappa hårt och hon ville bara försvinna därifrån och aldrig någonsin komma tillbaka. Hennes fötter ville vrida sig åt motsatt håll och bara springa iväg, iväg och ingenstans och överallt. Hon skulle kunna offra vad somhelst för att få slippa, till och med ridningen.

Dörren öppnades som om den var dragen av en snigel. Allt i hennes synfält kändes suddigt och avlägset, som om hon inte riktigt var där. Ljuset strömmade mot ansiktet och hennes nya klassföreståndare, Frida, kikade ut. Hennes snälla, runda ansikte såg ut som en boll på hennes korta, smala kropp. Bakom henne skymtade klassen. De satt i stora bänkar som var fyllda med pennor, suddgum, papper, linjaler och miniräknare. Mattesalen var stor, vit och det var så högt i tak att det skulle kunna jämföras med en kyrka, eller ännu hellre himlen. Hon stirrade på dem alla med stora ögon en lång stund och bara stod i dörröppningen blickstilla. Hon var som paralyserad av rädsla och av ångest. Tårarna svämmade över innanför ögonlocken men hon lät inte en enda falla nerför. Nej, tänkte hon, nejnejnej... aldrig... aldrig någonsin...

Hon var plötsligt inne i klassrummet. Som hon trodde, alla stirrade. Folk omkring henne pratade högt och fort. Allt blandades till en enda stor sörja. Hon fick ont i magen och var nära att kräkas. Huvudet snurrade. Hon tog tag i en bänk för att inte tumla omkull, råkade komma åt touchen och orsakade att bänken började låta. Den spelade så högt att hon hoppade till och fick ont djupt nere i öronen. Hon ville börja gråta men vågade inte. Hon ville springa men kunde inte. Frida skyndade sig fram för att stänga av musiken.
  Hon blev satt runt ett gruppbord med 3 andra elever längst bak. De presenterade sig, men hon hörde det inte. Lektionen hade börjat, men hon märkte det inte. Blundande och med krampande mage försökte hon få tillbaka lugnet. Hon höll i bordskanten så att knogarna vitnade och naglarna trycktes in i skinnet. De bara gjorde sig till för att plåga henne. De hatade henne. Hon var så ful jämfört med de smala, perfekta tjejerna. De skrattade inombords åt henne, de tyckte hon var värdelös. Det var som om de stack henne i hela kroppen med dolkar. Bort, bort, bort från min åsyn, försvinn, vanish, håll er borta, beat it! Lämna mig ifred! Jag vill inte vara här och jag kommer ALDRIG att vilja vara här. HORIG FATTIGLAPP!


Plötsligt.

Ett par mörka ögon. Mer behövdes inte. Hon kollade upp och allt stannade. Det var som om ett sus gick genom hela henne. Det gjorde henne varm och kall på samma gång, rädd och modig på samma gång, glad och lessen på samma gång. Det gjorde henne kär. Pojken med brunt, halvlångt och stripigt hår. Pojken men de snälla ögonen och den vänliga, lugna blicken. Pojken som såg ut att förstå precis hur hon kände. Pojken som var den enda personen som hon just nu vågade och kunde se i ögonen. Det var han som satt framför henne. Den pojken. Bara en ynklig liten meter. Hon skulle kunna sträcka ut en hand och röra vid hans lena kind, men det gjorde hon inte förstås. Och han log varmt. En värme som svävade mellan dem och liksom flöt in i hennes själ.
- Hej, viskade hans mjuka läppar. Jag heter Leo.
Och så trevade han efter hennes hand och kramade den hårt.
- Såja, ta ett djupt andetag, sa han lugnt och såg in i hennes ögon.
Han kollade ner på deras händer en stund och sneglade sen lite under lugg.
Först förstod hon inte att han hade sagt något. Hanna var så chockad att hon inte kunde ta ett andetag. När hon försökte log han igen. Han förstod. Det var som om han läste hennes tankar som svart på vitt och... förstod precis hur hon kände. Med ens var allt annat borta. Det var bara han och hon där i klassrummet, där i skolan, där i världen. Hon var äntligen säker. Och innan hon visste ordet av det så log hon tillbaka. Med tänder.

- Hur var skolan, gumman?
Hanna brydde sig inte om att det fick henne att verka som ett litet barn - hon slängde sig i armarna på sin mamma och borrade in näsan i hennes tunna vårjacka. Den luktade säkerhet och lugn. När hon drog sig ur famnen så såg hon in i sin mammas oroliga ögon och sa:
- Mamma. Jag kan bara inte sluta le.
Hennes tänder lyste i sommarsolen.

Man hör ofta många som klagar över att skolan behöver förbättras, både lärare, elever och föräldrar. Men hur ofta hör man folk som har lösningar till problemen? Ganska sällan.

Här kommer jag att ge min syn på situationen i skolorna just nu. Jag kommer även att nämna möjliga lösningar eller alternativ.


Elever som har problem med ämnen ska kunna få den hjälp de behöver. Detta har ni säkert hört många gånger förr. Men lösningen är helt enkelt att varje elev skall ha privata samtal med sin lärare en gång i veckan, för att läraren lättare skall kunna hjälpa honom/henne i de ämnen han/hon har svårt för. Där pratar man, sätter upp nya mål, följer upp och stöttar. Ungefär som ett utvecklingssamtal, fast utan föräldrar. Några skolor har redan detta, bl.a. Kunskapsskolan.
Man ska även ha tre stycken utvecklingssamtal per termin, istället för bara ett. Detta för att följa upp elevens arbete på ett bättre sätt och få en bättre inblick.
Speciallärare skall alltid finnas tillgängliga för elever med särskilda behov, och elever skall aldrig någonsin behöva pekas ut genom specialklasser och liknande bara för att de har problem med ämnen.

Mobbningen kan inte stoppas helt
Jag har själv blivit mobbad i skolan. Jag hade dock turen att slippa undan fysisk mobbning eller sådant som sätter sig för livet. Men många elever blir utsatta varje dag för hårda ord och förhållanden som kommer att påverka deras personlighet och självkänsla för resten av deras liv. Och allt detta händer i skolan, “mitt framför lärarnas ögon”.
Väldigt många klagar på att lärarna inte gör tillräckligt, men min egen åsikt är att det inte helt är lärarnas jobb att sätta emot detta. Klart att de ska ingripa när de är på plats, men risken är att mobbningen blir ännu värre om läraren tar in barnet till samtal, drar in föräldrar osv. Istället för att kalla till möte en vecka senare ska man ta situationen på plats och låta eleverna prata precis efter att det har hänt. Läraren/kuratorn ska framstå som en vän i det sammanhanget - inte som en som bara gör sitt jobb. Barn och vi ungdomar anförtror sig endast till dem de litar på. Man ska också vara tydlig med att eleverna kan prata om det utan att behöva vara rädda. En skolpsykolog, skolsyster och skolkurator ska finnas på varje skola VARJE DAG!
Jag vill också påpeka att trots alla åtgärder kan mobbningen endast minskas. Jag tror att det alltid kommer att finnas någon sorts lätt mobbning på varje skola, hur man än gör.
Det man kan göra är att hålla nere den så lågt som möjligt och hantera situationerna på ett bra sätt när de händer.

Stor motivation
Som 15 år och studerande sista terminen i 9an så märker jag hur gnistan sinar. Jag tycker att lärarna, inför varje uppgift, ska informera eleverna om varför de lär sig detta och hur de kan ha
användning för det i framtiden. Annars kanske eleverna sitter hemma vid köksbordet framför böckerna och gör ingenting annat än att fundera på varför de gör detta. Varför de kämpar. Vad de kämpar för. Detta måste klargöras och framhävas som en bra sak för att motivera eleven. Läraren måste ge exempel och få in undervisningen i verkliga livet, i ALLA ämnen. Detta är nog något av de viktigaste man kan göra för att förbättra en elevs resultat och motivation.

Här följer ett citat från en anonym elev på en högstadieskola:
När jag frågade hur vi kunde använda våra kunskaper i framtiden löd svaret som följande från läraren: “Om du ska räkna ut hur många flugor det finns i en burk kan du använda den här formeln”. Inspirerande… Eller är det bara jag som sparar på döda flugor i gamla syltburkar?


Lärare som får löner beroende på elevernas resultat och betyg
Även lärarna ska motiveras till att sköta sitt jobb och att vilja lära ut till eleverna på bästa sätt. Därför kan vi utveckla ett system som säger att ju bättre betyg/resultat eleverna får desto högre lön får lärarna.

Betygen i 8an
Enligt mig ska betygen inte sättas redan i årskurs 6. Många säger att det motiverar eleverna tidigare att plugga bättre, men jag anser att det skapar stress och press på eleven som sedan pågår flera år framåt. Man blir på direkten stämplad i pannan med sitt betyg, och det kan inte vara bra för såpass unga individer som fortfarande utvecklar ett självförtroende och kanske inte kan hantera det lika bra som en från årskurs 8. Betygsskalan ska också vara större än dagens skala (A,B,C,D,E,F eller 1,2,3,4,5,6), vilket ger eleven en tydligare inblick på var de ligger.
Betygen ska man få varje termin med ett utförligare omdöme där också lärarna har fått kommentera det satta betyget. De ska också tydligt påpeka hur eleven ska kunna bättra sig till nästa termin utifrån bedömningsmatrisen och åberopa till denna.

Nya lärare
Det är mycket snack om hur vidare nya lärare ska få sätta betyg. Jag tycker att de ska få bra insikt i klassens och varje individs nivå av den gamla läraren, men nya lärare ska inte kunna sänka en elevs betyg första terminen den är anställd, inte ens om det gäller slutbetyget. Detta eftersom saker kan gå fel, läraren kan har missuppfattat den gamla lärarens beskrivningar och känner inte eleven såpass bra att den kan sätta ett korrekt och rättvist betyg så snabbt.

Jämna nivåer
Enligt arbetsmiljöverket ska skolarbetet ligga på en relativt jämn nivå, alltså inte att eleven ena veckan har 10 läxor och prov och andra veckan inga alls. Min lösning till det är att klassen ska ha ett gemensamt läxschema där alla lärare ska gå in och titta och lägga proven och läxorna tillsammans med alla lärare på ett balanserat sätt. Ett sviktande skolarbete stressar. Eleverna ska också få möjlighet att påverka sitt schema (om så är möjligt).

Engelska
Som många andra tycker jag att engelskan är ett väldigt viktigt ämne och vill påpeka att engelskaundervisningen inte tillräckligt tydligt skiljer på brittisk engelska och amerikansk engelska idag. Språken skiljer sig mer än man tror. Jag tycker att eleverna måste kunna nämna olikheter i både uttal och grammatik för att nå målen i betyget, så att den brittiska engelskan inte försvinner in i det amerikanska sluddret.

Redovisningar
Vissa redovisningar väljer lärarna att lägga mer fritt, där eleven får välja själva hur de vill framföra och redovisa en uppgift, vilket är mycket bra. Om någon väljer teater eller något större scenframträdande skapas frågeställningen – hur får man plats? Därför skulle varje skola ha en stor sal där det hålls redovisningar, uppspelningar och även föreläsningar för besök utifrån. Detta ger en möjlighet till stora arbeten där eleven lägger ner mycket tid och jobb utan några begränsningar. Den salen kan också skapa en stor möjlighet för utövandet av bl.a. konserter så att man slipper trängas i matsalen eller liknande.

Lokaler
Vid grupparbeten sitter dagens barn nu ofta i samma klassrum. Då blir det väldigt högljutt och eleverna kan ha svårt att koncentrera sig. Skolans lokaler ska hjälpa eleverna genom att ha ljudisolerade grupprum anslutna till varje klassrum. Bord med white board-material ska finnas så man kan skissa direkt på bordet i gruppen och i planerandet av studierna.
Lite var stans i skolan kan man också sätta ut läshörnor där eleverna kan läsa under skoltid. Om eleven vill plugga på t.ex. en håltimma får den möjlighet att sitta i en tyst miljö med sköna kuddar, soffor och mycket ljus som förbättrar koncentrationen och fantasin.

Rörelse
Många som reagerar i samma fråga som jag utropar snabbt: Idrott varje dag!! Men jag granskar detta kritiskt och tänker att blir inte det lite väl mycket? Eleven blir tvungen att släpa på en gymnastikväska varje dag, och måste gå 3 extra timmar i skolan per vecka för att inte missa annan undervisning. Jag håller däremot med om att motion är bra för elevens tänkande och motivation. Ett FAST och obligatoriskt promenadschema som gör att eleverna går en promenad en gång i månaden med klassen och en lärare, skulle uppfylla de behoven.
För att eleverna ska få frisk luft kan läraren överväga en lektion utomhus om vädret är bra. Till exempel viss NO-undervisning.

Trivsel
För en bra trivsel är det viktigt att skolans lokaler är inredda enligt elevernas önskemål. Detta är något som ska tas upp i elevråden som skolan har. Det ska vara mycket fönster, ljus och väggar målade i olika färger (som dock inte stör). Mycket skillnad på material (gips- och tegelväggar etc) och dekorationer på väggarna. Högt i tak, men ljudisolerat så att ljudnivåerna i klassrummen och i övriga miljöer inte blir för höga. Rätt antal toaletter som regelbundet fylls på med papper och tvål så att man kan hålla sig ren. Enligt arbetsmiljöverket får det högst vara 15 elever per toalett – vilket de flesta skolor idag inte har! På min egna skola Kvarnbyskolan har vi runt 10-15 och skulle behöva ha 26 toaletter för att uppfylla kravet!

Sköna soffor, stora bord och luftiga lokaler gör att man känner sig fri och obegränsad. Stora fönster som vetter ut mot skog och natur sätter fantasin i rullning.

Skolmaten
Något som många elever klagar och lägger mycket vikt på – skolmaten. ”Den är sämre än fängelsematen och kattmaten” har man hört. Mat som lagas på den egna skolan skulle både vara bättre för miljön och för eleverna. Många säger till och med att den näringslösa skolmaten är en stor källa till att fler och fler elever inte orkar med skolan och blir trötta och stökiga. Det är också bevisat att lättmjölken som serveras i skolan inte ger tillräckligt med energi och näring till eleverna. Trötta och ovilliga elever skapar sämre resultat och utslitna lärare.