Vi måste värna om skolor för barn med speciella behov

Barn, som till exempel har en utvecklingsstörning, ska inte behöva tvingas gå i en normal klass där eleverna inte behöver den konstanta uppbackning ett barn med speciella behov behöver. Det kan skapa obalans i klassen och negativ energi vilket kan förekomma i vissa fall. Därför behöver dessa barn skolor där de kan känna sig trygga och umgås med barn och ungdomar som har samma behov som dem själva. Där får de också den hjälp de behöver och mindre klasser är bättre då det inte blir lika stökigt. Dessa barn kan nu gå ur skolan med exakt samma kunskap som en elev i en ordinarie klass, vilket är tveksamt att de hade gjort i en ordinarie klass där uppbackningen inte är lika hög. Alla elevers intresse måste vara det som är det viktigaste, inte att pengar ska sparas. Elever i en ordinarie klass ska inte behöva få mindre lärartid, då lärarens tid under en lektion måste läggas på eleven med speciella behov och samma scenario ska inte behöva ske för en elev med speciella behov.

SIGRID KJELLBERG

Inför fler alternativ i bamba

Maten i bamba ger inte bara näring för dagen till ungdomarna i skolan, utan också kraft och styrka för att växa som individer och framför allt att kunna lära sig nya saker. Hur ska detta fungera om eleverna måste anpassa sig till maten i skolan när det borde vara tvärtom? Skolorna måste inse att de måste lägga mer resurser på fler olika maträtter i bamba och ett förslag är att ha tre helt olika rätter som ungdomarna får välja mellan. Då kan eleverna välja den mat de tycker mest om och bli mätta och belåtna och på så sätt hålla sig pigga under resten av den lärorika skoldagen.

 

SIGRID KJELLBERG

 

Satsa på speciallärare

Varför behövs speciallärare? Jo, för att i dagens samhälle finns det en ökad tendens till att ungdomar som går ut nian på högstadiet inte kan läsa. Självklart kan de läsa ord och korta texter men de kan inte förstå längre texters innebörd. Därför måste skolor ha minst fem speciallärare som hjälper elever med svårigheter i olika ämnen, för att framtida elever ska kunna gå ut skolan med de grundkunskaper de behöver för vidare studier. Det kan verka som en dyr kostnad för kommuners skolor i dagsläget, men i det långa loppet blir det ändå billigare. Dessa ungdomar som inte har tillgång till speciallärare, kommer inte att klara av sina gymnasiestudier. De kommer då att behöva komplettera sin utbildning på Komvux, vilket kommer att kosta betydligt mycket mer än om det satsas på nu i grundskolan.

 

SIGRID KJELLBERG

Projekt Uganda

 

Kvarnbyskolans insamling till barnhemmet ”The Future”

 

MÖLNDAL: Kvarnbyskolans årliga välgörenhetsinsamling till barnhemmet ”The Future” i Uganda lyckades även detta år samla in mycket pengar och annat nödvändigt material.

 

– Vi har jobbat jättehårt för att få in mycket pengar till våra ”barn” i Uganda. Vi ska skicka allt så fort som möjligt, för vi vet att de verkligen behöver all hjälp de kan få, säger Lisa Kruber 8F.

 

Musikklassen 9E har jobbat riktigt hårt med att samla in pengar till barnen detta år. Eftersom det är en musikklass har de utnyttjat sina kunskaper och gått ut och spelat i, bland annat, staden Göteborg. Där har de delat upp sig i små grupper och stått och sjungit låtar i fina stämmor eller spelat rockiga låtar. De har verkligen gett allt detta år för att få in så mycket pengar som möjligt och hjälpa de stackars barnen. Detta sätt att samla in pengar på är väldigt speciellt för just nians musikklass och sker varje år som en tradition. Det finns såklart också andra sätt att samla ihop pengar som till exempel Edwin Karlsson 9C som samlade in cirka 250 kronor genom att gå runt till alla hus i hans område och erbjuda sig att klippa deras gräsmatta mot en liten peng.

– Det gick galant, säger han. Det var faktiskt kul också, det trodde jag inte men att samla in pengar som hjälper andra behövande är något speciellt.

 

Alla sjunde klassare på Kvarnbyskolan har i syslöjden under terminen fått tillverka var sitt lapptäcke. Detta lapptäcke, som är cirka 1x1 meter, ska under detta speciella tillfälle då alla pengar samlas in, skickas till barnhemmet i Uganda. Eleverna har jobbat hårt under terminen för att få ett så mysigt lapptäcke som möjligt så att barnen på barnhemmet ”The Future” kan sova gott inlindade i dem. Sanna Lagerlöf i 7D säger att hon är supernöjd med sitt lapptäcke och hoppas att något litet barn i Uganda kommer att sova himmelskt i hennes täcke.

 

Lapptäcken är inte det enda Kvarnbyskolan skickar till Ugandas barn på barnhemmet. Begagnade datorer och symaskiner från både skolan och andra generösa organisationer, har skänkts till barnhemmet.

Det är 8: ornas uppgift att under denna tid gå runt i såväl skolor, kommunhuset och ålderdomshem och fråga efter gåvor som de kan ge till ”The Future”.

 

Rektor Ove Bengtsson är stolt över sina elever på skolan. De har i år slagit rekord vad gäller de insamlade pengarna. Barnhemmet kommer nu ha en ljus framtid en lång tid framöver tack vare Kvarnbyskolans fantastiskt duktiga och engagerade ungdomar. Ett fåtal nya lärare kommer att anställas på barnhemmet, de kommer att undervisa barnen och ge dem den kunskap de behöver för en säker framtid. Detta är också tack vare pengarna skolan fått in som gör drömmen för rektorn Ove sann, att skapa en lika bra och välorganiserad skola som han själv är rektor för.

 

 

SIGRID KJELLBERG

Drömmarnas skola

 

I min drömskola arbetar lärarna som ett väldigt sammansvetsat team. Lärarna kommer att befinna sig på skolan från klockan åtta till klockan fem, då skola stänger. Skolan har inga klassrum utan stora studiehallar, som kallas ”svenskhallen”, ”mattehallen” och så vidare och i anslutning till dessa finns flera grupprum i varierande storlekar. I varje studiehall och grupprum finns all tänkbar utrustning som en modern skola behöver, till exempel smartboards, projektorer och den bäst anpassade skoldatorn.

 

I min drömskola kallar vi inte lärarna för lärare utan för mentorer, men självklart är alla mentorer utexaminerade lärare. Mentorerna arbetar huvudsakligen i studiehallarna, där de hjälper och stöttar elever som har schemalagd tid där. Alla elever har blivit tilldelade en personlig mentor som inleder terminen med ett samtal där en individuell studieplan upprättas med eleven. Mentorn och eleven gör upp om antal träffar som de ska ha tillsammans, vilket kan variera beroende på hur självständig och studievan eleven är. Mentorn och eleven har planerat in tid för grupparbeten och projektarbeten. Mentorn sätter ihop elevgrupper utifrån elevernas kunskapsnivåer. Eleverna kan också fritt komma med förslag på gruppkamrater men mentorn är den som tillsist bestämmer om de passar ihop.

 

I min drömskola är terminen uppdelad i femveckors intervaller. I den individuella studieplanen framgår det väldigt tydligt vilka moment i respektive ämne som eleven under en femveckors period ska arbeta med. När femveckors perioden är slut följs den utav en provvecka där kunskapen från de föregående veckorna testas i de olika ämnena. Detta medför att eleverna blir mer studiemotiverade, mindre stressade och kommer att göra alla läxor och uppgifter i skolan eftersom det alltid finns en mentor i respektive studiehall.

 

I min drömskola finns det senaste inom teknik och självklart ska det vara en nybyggd skola vilket kommer att kräva mycket pengar från politikerna. Politikerna tror inte att denna skolmodell kommer att hålla i längden för kostnaderna kommer att bli alldeles för höga. Anställning av kvalificerade lärare är också en hög kostnadsfaktor och detta är ännu en anledning att inte satsa på denna skola. När den tekniska utrustningen går sönder är detta en stor utgift som också läggs på skattebetalarna.

 

I min drömskola finns det en utarbetad ekonomiskhandlingsplan, där man ser den ekonomiska vinsten samhället får tillbaka från dessa elever som har klarat sin utbildning på grundskolan. Eleverna i min drömskola kommer också att klara sin utbildning tack vare att mentorerna enbart är mentorer och kunskapsförmedlare.  De har inget ansvar för provrättningen, för den sker på en provrättningsenhet. Då undviker man problemen som bland annat favorisering, osäkerhet hos mentorn och förutfattade meningar om en elev.

 

I min drömskola har alla elever samma möjligheter att få den bästa utbildningen som ger en bra start i livet.

SIGRID KJELLBERG

Mobbad

Min Drömskola

Emma Wikfeldt 9C

Jag liknar en man.
Näsan stor och klumpig, sned och kantig när jag blottar mina gula, glesa tänder.
Hur mycket jag än vänder och vrider på huvudet som jag sett modellerna på Top Model göra
så finns det inte en enda bra vinkel.
Luktar äckligt gör jag också. Som en gris.
Och jag duschar alldeles för sällan.
Och jag har inte råd med en ny färgning. Utväxten blottar min bleka, fula skalle.
De har rätt. Allt de sa var sant. Jag är en horig fattiglapp.
Jag ser mig omkring i mitt rum. Inte ens det är fint.
Fyfan va ja e ful.



Jag är nervös. Klart man är, tänker jag, det är väl alla så här första dagen. Men på något sätt så känns det som om jag har mer anledning att vara nervös än alla andra. Jag är ju så ful att ingen kommer vilja vara med mig. Pekad på, skrattad åt. Flinande jävulselever och jävulslärare vart jag än tittar. Varje dag. Det är så här jag känner just nu. Jag känner mig hatad av alla innan jag ens har träffat dem. För jag vet ju hur det kommer att bli. Precis som vanligt. Mobbad.

Hanna tog första steget in på skolgården. Det verkade som om alla stirrade på henne. Hennes färgstarka hår lyste som ett rödljus i solen och fick det att se ut som om hennes huvud brann. Hon såg det framför sig. Alla ögon som borrade sig in i henne, alla viskande röster, alla flinande miner och tillgjorda ”Hej! Är det du som är den nya eleven? Va ful du e!” Jag är ingen elev, tänkte hon. Jag är en råtta. En ful, äcklig, tjock och efterbliven råtta… med utväxt.
 Över henne flög det fåglar, fiskmåsar förstås, som gnällde och skrattade gällt. Hon kände paniken stiga. Alla skrattade åt henne.

Plötsligt kom en brunhårig tjej fram till henne. Hon gick fort med bestämda steg så att hennes spikraka Loréal Paris-hår slängde åt alla håll. Dock såg det fortfarande helt perfekt ut. Hanna tog reaktionsaktigt några steg tillbaka och omedvetet flög hennes händer upp framför kroppen som ett skydd.
- Hej, sa tjejen bestämt. Jag heter Fannie och går i din klass, 7R1.
Fannie log härligt. Hon verkade inte märka Hannas konstiga manövrar, utan pratade med henne som om hon varit vilken vanlig, fin människa som helst. Hanna ville tro henne, det ville hon verkligen, men genast flög det tankar genom hennes huvud. Kritiskt och vant började hon granska Fannies signaler. Hon letade efter ett hånleende bakom de glittrande, bruna ögonen. Hon letade efter något som Fannie dolde. Men där fanns ingenting annat konstigt än kletig mascara från Maybelline och ett vänskapligt djup som Hanna överraskades över. Hon letade i hennes ansikte efter ryckningar som skulle kunna avslöja att hon ljög och tyst kluckade av skadeglädje inombords. Men ingenting annat än (för) mycket foundation fanns där. Så hon tvingade försiktigt fram ett snett, grimasliknande leende som svar. Utan tänder förstås.

När de promenerade mot klassrummen såg hon sig omkring för första gången. Skolans stora fasad andades fräscha lokaler, professionell undervisning och magnifika miljöer. Alla elever och lärare som var ute verkade så glada och sprudlande. Det var strålande väder. De övergröna löven på de stora ekträden bredvid skolans huvudbyggnad, vajade i den stilla brisen. Det var som värme på burk, och hon kände sig om möjligt något… gladare. Ja faktiskt, det var hon. Men hon stod fortfarande inför den stora, mest fruktansvärda händelsen – presentationen inför klassen. Hon skulle ha ALLAS blickar på sig. Verkligen allas blickar. Tanken gav henne ångest. Hjärtat började plötsligt klappa hårt och hon ville bara försvinna därifrån och aldrig någonsin komma tillbaka. Hennes fötter ville vrida sig åt motsatt håll och bara springa iväg, iväg och ingenstans och överallt. Hon skulle kunna offra vad somhelst för att få slippa, till och med ridningen.

Dörren öppnades som om den var dragen av en snigel. Allt i hennes synfält kändes suddigt och avlägset, som om hon inte riktigt var där. Ljuset strömmade mot ansiktet och hennes nya klassföreståndare, Frida, kikade ut. Hennes snälla, runda ansikte såg ut som en boll på hennes korta, smala kropp. Bakom henne skymtade klassen. De satt i stora bänkar som var fyllda med pennor, suddgum, papper, linjaler och miniräknare. Mattesalen var stor, vit och det var så högt i tak att det skulle kunna jämföras med en kyrka, eller ännu hellre himlen. Hon stirrade på dem alla med stora ögon en lång stund och bara stod i dörröppningen blickstilla. Hon var som paralyserad av rädsla och av ångest. Tårarna svämmade över innanför ögonlocken men hon lät inte en enda falla nerför. Nej, tänkte hon, nejnejnej... aldrig... aldrig någonsin...

Hon var plötsligt inne i klassrummet. Som hon trodde, alla stirrade. Folk omkring henne pratade högt och fort. Allt blandades till en enda stor sörja. Hon fick ont i magen och var nära att kräkas. Huvudet snurrade. Hon tog tag i en bänk för att inte tumla omkull, råkade komma åt touchen och orsakade att bänken började låta. Den spelade så högt att hon hoppade till och fick ont djupt nere i öronen. Hon ville börja gråta men vågade inte. Hon ville springa men kunde inte. Frida skyndade sig fram för att stänga av musiken.
  Hon blev satt runt ett gruppbord med 3 andra elever längst bak. De presenterade sig, men hon hörde det inte. Lektionen hade börjat, men hon märkte det inte. Blundande och med krampande mage försökte hon få tillbaka lugnet. Hon höll i bordskanten så att knogarna vitnade och naglarna trycktes in i skinnet. De bara gjorde sig till för att plåga henne. De hatade henne. Hon var så ful jämfört med de smala, perfekta tjejerna. De skrattade inombords åt henne, de tyckte hon var värdelös. Det var som om de stack henne i hela kroppen med dolkar. Bort, bort, bort från min åsyn, försvinn, vanish, håll er borta, beat it! Lämna mig ifred! Jag vill inte vara här och jag kommer ALDRIG att vilja vara här. HORIG FATTIGLAPP!


Plötsligt.

Ett par mörka ögon. Mer behövdes inte. Hon kollade upp och allt stannade. Det var som om ett sus gick genom hela henne. Det gjorde henne varm och kall på samma gång, rädd och modig på samma gång, glad och lessen på samma gång. Det gjorde henne kär. Pojken med brunt, halvlångt och stripigt hår. Pojken men de snälla ögonen och den vänliga, lugna blicken. Pojken som såg ut att förstå precis hur hon kände. Pojken som var den enda personen som hon just nu vågade och kunde se i ögonen. Det var han som satt framför henne. Den pojken. Bara en ynklig liten meter. Hon skulle kunna sträcka ut en hand och röra vid hans lena kind, men det gjorde hon inte förstås. Och han log varmt. En värme som svävade mellan dem och liksom flöt in i hennes själ.
- Hej, viskade hans mjuka läppar. Jag heter Leo.
Och så trevade han efter hennes hand och kramade den hårt.
- Såja, ta ett djupt andetag, sa han lugnt och såg in i hennes ögon.
Han kollade ner på deras händer en stund och sneglade sen lite under lugg.
Först förstod hon inte att han hade sagt något. Hanna var så chockad att hon inte kunde ta ett andetag. När hon försökte log han igen. Han förstod. Det var som om han läste hennes tankar som svart på vitt och... förstod precis hur hon kände. Med ens var allt annat borta. Det var bara han och hon där i klassrummet, där i skolan, där i världen. Hon var äntligen säker. Och innan hon visste ordet av det så log hon tillbaka. Med tänder.

- Hur var skolan, gumman?
Hanna brydde sig inte om att det fick henne att verka som ett litet barn - hon slängde sig i armarna på sin mamma och borrade in näsan i hennes tunna vårjacka. Den luktade säkerhet och lugn. När hon drog sig ur famnen så såg hon in i sin mammas oroliga ögon och sa:
- Mamma. Jag kan bara inte sluta le.
Hennes tänder lyste i sommarsolen.

Hur skulle din drömskola se ut?

 

Ett krav för min drömskola är att alla ska trivas och må bra. I min drömskola har man läxor, fast i första hand ska du kunna göra dem i skolan och få hjälp av utbildade lärare. Lektionerna ska vara roliga men inte flummiga, meningen är att man ska lära sig nya saker och inte leka. Skolan gör grunden för vår framtid, om vi inte lär oss något, hur ska det då gå för oss?

 

Det ska finnas ”plugg rum” på skolan där du kan sitta efter skolan eller på rasten för att få hjälp med sådant som du inte förstår. Tänk dig att du ligger efter i matten, då kan du enkelt ta dig till det här rummet och få hjälp med det svåra talen. Jag vill att min skola ska vara modern med bra hjälpmedel för att få roligare skoldagar, bra datorer mm. I skolan kommer årskurserna 7-9 att finnas, det kommer att vara runt 5 parallellklass i varje årskurs. Klasserna ska inte vara så stora, det räcker med 15 ungdomar i varje klass. Det ska vara ljusa färger på väggarna som hjälper både eleverna och lärarna med humöret och det ska finnas gott om fönster som kan föra in dagens ljus. Det kommer att finnas ett trevligt skola café med ett stort utbud. Om eleverna är trötta så finns det uppehålls rum med sköna soffor, bra bord, biljardbord och pingisbord.

 

Skolan ska ha en bra ekonomi som kan förutse eleverna och de anställda på skolan med en bra arbetsmiljö. Maten i skolan ska vara helt ok, det ska finnas två rätter att välja mellan och sallad, all mat kommer att lagas av personalen på skolan, det är ju inte så kul att få dålig mat bara för att den måste transporteras från en annan skola/ kök. Något som det är dåligt med i dagens skolor är idrotten, jag tycker att varje klass ska ha idrott två gånger i veckan, plus att klassen ska ha ett promenads schema som lärarna följer. Tanken är att man byter ut en lektion inomhus mot en promenad i naturen, och lär eleverna något under tiden eller att läraren försöker få igång en diskussion.

 

Jag tycker att det vore kul om klasserna kunde åka på utflykter en gång i månaden till museer, det är kul med lite variation i vardagen.

 

Skolan kommer att ha mer musik, eleverna ska lära sig om musikens historia på ett roligt sätt med inslag av mycket spelande, sång och annat roligt.

 

I slutet av terminen kommer det att hållas riktiga avslutningar i närmaste kyrka eller konserthall. Det ska finnas plats för föräldrarna att vara med och titta på när deras barn uppträder med band, kören eller sjunger solo. Jag tycker att avslutningen är viktig och det är roligt om den blir ordentlig och inte hafsig med ett kort tal från rektorn och några gamla sånger som kören sjunger, vad är det för avslutning?

 

Det ska finnas en stor trädgård på skolgården med bänkar där eleverna och lärarna kan ta det lung i sommarsolen eller köra snöbollskrig på vintern.

 

 

 

Dagens ungdomar klagar ofta på skolmaten, lärare och många andra saker. Lärare och elever kan alla hjälpas åt med att få en bättre miljö i skolan.

 

Jag tror att undervisningen i dagens skolor är väldigt varierande. I vissa skolor satsar man på att lära eleverna och samtidigt ha trevliga och roliga lektioner. Det finns skolor med lärare som inte tar sitt jobb seriöst  utan de lär bara ut det som de själva gillar. Det är viktigt att satsa på lärarna så om man är rektor för en skola, är det upp till honom/ henne att ta reda på om läraren uppnår skolans krav. Om eleverna inte får en bra skolgång lär dem sig ju inget, vad händer då med vår framtid?

 

Dagens skolor utvecklas ständigt, de byggs ut, får bättre tillgångar och nya uppfinningar. Jag anser att  något som man inte får slarva med i skolan är barnens mat, utan riktig näring få de ingen kraft eller vilja att lära sig nya saker. Maten ska vara näringsrik och god. En del barn skippar maten och ersätter den med antingen godis eller snabbmat. Andra skippar den för att de tycker att miljön är bullrig och störande. Jag tycker att man borde kunna lösa dem här problemen enkelt genom att fördela pengarna mellan Sveriges skolor på ett bättre sätt, alla elever förtjänar en riktig lunch!

 

Motionen är också väldigt viktig, om eleverna inte rör på sig mår dem inte lika bra, jag tycker att varje klass ska ha minst två gymnastiktillfällen i veckan. Vissa skolor har inte ens en riktig gympa lärare som håller gymnastiken, de använder sig av vanliga lärare. Tänk om en av barnen gör sig riktigt illa, hur ska läraren kunna hantera situationen om han/hon inte har fått någon riktig utbildning?

 

En annan sak som jag tänker ta upp är att jag är TRÖTT på hur lärarna tänker!

Jag anser att det är alldeles för tufft i nian, det är läxor hit och dit, ibland är det 4 inlämningar och ett stort prov i veckan medan en annan vecka är det bara en läxa. Jag tycker att lärarna kan kolla runt lite med klassens andra lärare innan de bestämmer sig för att ge ut en läxa, fattar dem inte vilken press vi elever får? Tänk dig om du har massor av läxor och samtidigt ska du hinna hjälpa till hemma, vara med kompisar och träna, det funkar inte. Mina föräldrar berömmer mig ofta för att vara bra på att planera min tid, jag försöker så gott jag kan men ibland räcker inte det. Ska det behöva bli så att man stannar hemma från skolan en dag bara för att vila? Vila ska man ju göra på helgen, men det går ju inte så bra om du har fullt upp med dina läxor. Så jag ber er, tänk över innan  ni bestämmer er för att ge ut en stor läxa!

 

Mobbing är ett stort problem i dagens skolor. Många elever utsätts för mobbing, hot och andra otrevligheter. Jag vill uppmana lärare ( framföra allt rastvakterna ) att verkligen se sig omkring. Tänk dig att en sextonårig tjej är gravid och blir kallad för hora, anledningen kan vara att hon blev våldtagen, och vad kan hon göra åt det? Inget. En kille lider kanske av att vara lite större, han blir kallad fetto i skolan, men vem vet, han lider kanske av en sjukdom, och vad kan han göra åt det? Inget. Det jag vill säga med detta är att ingen vet vad som kan vara orsaken till att personen är så som han/hon är. Tänk dig för innan du sätter igång något, du skadar en person djupt.

Notis nr 1:

EA, eget arbete

Jag har funderat väldigt mycket kring det här med eget arbete i skolan. Det är inte så jättevanligt, men jag vill uppmuntra det för andra skolor att starta upp EA. Varje klass har runt ungefär 50- 60 minuter i veckan då de har tid att göra sina läxor i skolan. Detta är en bra grej som fler skolor borde starta upp med!

Notis nr 2:

Maten

Elsa: Vad tycker du om skolmaten?
Elev 1: Jag har blivit vegiterian de senaste veckorna.
Elsa: Varför vale du det?
Elev 1: För att jag gillar inte tanken med att djur mördas
Elsa: så det är din motivation?
Elev 1: Ja, och så gillar jag den maten bättre.

Notis nr 3:

Prao

Elsa: Varför tycker du att det är kul med prao?
Elev 2: Jag tycker att det är kul för man får komma ut i arbetslivet och få en egen uppfattning om hur det är i värkligheten.
Elsa: Tycker du att man ska praktisera mer än två veckor i nian?
Elev 2: Jag svarar både ja och nej, det är kul att få göra något annat i vardagen men det kan bli enformigt med att jobba på samma plats i tre veckor.
Elsa: Så du tycker att man ska satsa på att söka efter två platser att jobba på?
Elev 2: Ja, det skulle vara roligt om man hittar två platser som värkar intressanta.

/Elsa

Motivation.

Jag har valt att mina tre snap shots skall följa ett speciellt tema, motivation. En del lärare idag kan ibland glömma vikten av det, något som i mina ögon är en självklarhet att från läraren att förmedla

Varför lär vi oss detta?

Hur skall vi göra för att palla oss igenom dessa åren?

Vart och hur skall vi finna gnistan till en bra skolgång?

Hur kan ni hjälpa oss elever att genomföra detta?

 

Notis 1

Emilia - Hur tycker du att en lärare skall få sina elever motiverade?

Elev 1 - Prata personligt, mer kompisaktigt liksom. Man kan inte säga vad man vill, utan säga ”vad läraren vill höra”

Emilia - Tycker du dom lyckas med detta?

Elev 1 - Nej, absolut inte

 

Notis 2

Emilia - Hur skall man få sina elever motiverade?

Lärare 1 – Peppa! Och släppa lärarstämpeln och vara mer som en ”kompis”.

Emilia - Tycker du att du lyckas med det?

Lärare 1 – Nja, det hade väl kunnat vara bättre kanske.

 

Notis 3

Emilia - ”Tänker” du på vad du säger till läraren, och vad du inte säger till läraren?
Elev 2 - Ja?
Emilia - Varför är det så?
Elev 2 - För man inte vill framstå som "dum" och därav få ett sämre betyg. Betyg har fått ett alldeles för stort fokus.
Emilia - Hur har detta med motivation att göra?
Elev 2 - Tror du själv att man blir motiverad när man inte kan säga vad man vill? 

/ Emilia

Vad tjock jag är. Verkligen. Det bara hänger, det dallrar, alla tycker säkert jag är äcklig. Jag tittar mig i spegeln och riktigt äcklas av mig själv. Simprov imorgon, alla kommer inspektera mina små bröst, hängiga mage och dallriga lår. Alla. Jag får väl säga att jag har mens imorgon, neeej just det jag har inte fått min mens än. Jag är en äcklig, outvecklad liten råtta som ingen tycker om. Ingen.

______________________________________________________________________________________________

Jag vet att jag är sen, jag vet det. Borde jag ändå gå in i klassrummet och göra det där jävla provet som ingen hade berättat att vi hade och be om omprov? Varför vet alla om att vi har prov idag utan jag, varför alla?

För att jag är tjejen som inte säger något och när jag väl säger någon spyr någon upp någon kommentar i stil med: ”Amen, håll käften din jävla, finniga sak”.

Jag har lovat mig själv att inte prata igen. En snabb blick ner på mitt allt för nya converse och inser att ett tuggummi fastnat på ovansidan. Så där äckligt och kladdigt att man inte vill pilla bort det. Ljud hörs och klassrums dörren öppnas. Oj då slutar vi redan ?

-         Skolkare, du är så jävla dålig!

______________________________________________________________________________________________

Tonårsperioden är jobbig för alla. Japp, alla. Oavsett om det är finnar, kompisbekymmer eller kanske till och med alkoholiserade föräldrar. Alla har något som inte klaffar. Allt räknas och saker som kan uppfattas ytliga kan tynga ner en själv något enormt, ex. utseendefixering. Vi går från att vara barn till vuxna, vi mognar och vi börjar tänka. Det är jobbigt. Ibland glömmer ni det, ja Paul, jag syftar på er lärare.

 

Jag syftar på ex. på idrotten. Emilia Lungren, jag, jag ett levande exempel på detta. När jag var mindre fick jag ofta höra: ”Vad tjock du är”, osv. När jag tänker på det gör det ont, riktigt ont. Det har tyngt ner mig sen lågstadiet och kommer alltid att göra det. Och så kommer ”skoljoggen” och man kommer sist in i mål. Hur tror ni att det känns?

 

I omklädningsrummet hör man hur tjejerna säger: ”OMG, Shiiiieett vad jag är tjock”. Jag blir stum, hur kan man ens säga något sådant. I bakhuvudet susar tillbakablickar från när jag blivit kallad tjock som mindre. Jag vet att jag är större än de andra, och när man töntigt nog svarar: Sluta kolla på dig själv, är det du eller jag som är ”tjock”? Och nu kommer det, ”Åhh du är ju visst supersmal”, blabla. Ordbajs. De fattar inte vad de säger eller vad de gör.

 

I min drömskola är gymnastik borttaget från schemat. Istället peppar man eleverna att träna med frivilliga aktiviteter, gymkort osv. Jag säger inte att det är dåligt att träna, tvärtom. Men slippa gymnastiken, bli bedömd efter sin fysika förmåga. Slippa ha folk som tittar på hur höga grodhopp man gör eller hur fort man springer. Jag hatar gymnastik, hatar. Inte för att jag skall behöva röra på mig, utan ha en gloende hök som antecknar antalet armhävningar. Jag har tappat räkningen på antal sömnlösa nätter med tanken att det är gympa imorgon.

Skall det vara såhär?

Bojkotta idrotten i skolan.

 

Min drömskola har ett hemklassrum som man alltid är i, och att det är lärarna som går runt (undantag - laborationer i NO, slöjd osv.) för att i det verkliga arbetslivet är det ju så. Dessutom kan man på detta sättet hålla nere klotter, skadegörelse och annat tråkigt. En bekväm stol, som går att individuellt ställa in, på ett runt bord med runt fem elever, med en varsin laptop/macbook. Vi använder datorn dagligen vid skolarbeten och det är ett av dom effektivaste sätten att studera med. Detta kommer ju kosta en del, indirekt alltså (skatt), och när man slutar ”köper man ut” sin dator om man vill. Klassrummen är ljusa och fräscha. I uppehållsrummet finns en kafeteria som säljer kaffe, kakor, riktiga ”lunchmackor” m.m. Självklart serveras även lunch, två alternativ varje dag . En vegetarisk rätt och en animalisk, med pasta, potatis, ris, nudlar, som du hör, i alla möjliga kombinationer.

 

Om man tar mig som exempel igen. I sexan var jag typ inte på en ända engelskalektion. Jag skolkade inte och så, men det var kör just den tiden varje vecka. Inte förrens i sjuan får jag reda på hur kass jag är och att jag ”aldrig” skulle kunna ta igen det. Det är försent. Ett utvecklingssamtal räcker inte. Tre gånger i terminen så pratar mentorn med eleven om hur allt ligger till, varav ett med förälder. Läraren undervisar första skolveckan i studieteknik, det är viktigt. En halv skoldag, fredag efter lunch ex, får eleven ”jobba fritt” (kan jämföras med EA). Läxor, något projekt, det finns alltid något att göra.

Motivation är till stor del lärarens ansvar. Dom får stötta och hjälpa eleverna på ett mer aktivt sätt. Många som är omotiverade tänker nog, läraren tycker ju ändå inte om mig.

 

/ Emilia

Man hör ofta många som klagar över att skolan behöver förbättras, både lärare, elever och föräldrar. Men hur ofta hör man folk som har lösningar till problemen? Ganska sällan.

Här kommer jag att ge min syn på situationen i skolorna just nu. Jag kommer även att nämna möjliga lösningar eller alternativ.


Elever som har problem med ämnen ska kunna få den hjälp de behöver. Detta har ni säkert hört många gånger förr. Men lösningen är helt enkelt att varje elev skall ha privata samtal med sin lärare en gång i veckan, för att läraren lättare skall kunna hjälpa honom/henne i de ämnen han/hon har svårt för. Där pratar man, sätter upp nya mål, följer upp och stöttar. Ungefär som ett utvecklingssamtal, fast utan föräldrar. Några skolor har redan detta, bl.a. Kunskapsskolan.
Man ska även ha tre stycken utvecklingssamtal per termin, istället för bara ett. Detta för att följa upp elevens arbete på ett bättre sätt och få en bättre inblick.
Speciallärare skall alltid finnas tillgängliga för elever med särskilda behov, och elever skall aldrig någonsin behöva pekas ut genom specialklasser och liknande bara för att de har problem med ämnen.

Mobbningen kan inte stoppas helt
Jag har själv blivit mobbad i skolan. Jag hade dock turen att slippa undan fysisk mobbning eller sådant som sätter sig för livet. Men många elever blir utsatta varje dag för hårda ord och förhållanden som kommer att påverka deras personlighet och självkänsla för resten av deras liv. Och allt detta händer i skolan, “mitt framför lärarnas ögon”.
Väldigt många klagar på att lärarna inte gör tillräckligt, men min egen åsikt är att det inte helt är lärarnas jobb att sätta emot detta. Klart att de ska ingripa när de är på plats, men risken är att mobbningen blir ännu värre om läraren tar in barnet till samtal, drar in föräldrar osv. Istället för att kalla till möte en vecka senare ska man ta situationen på plats och låta eleverna prata precis efter att det har hänt. Läraren/kuratorn ska framstå som en vän i det sammanhanget - inte som en som bara gör sitt jobb. Barn och vi ungdomar anförtror sig endast till dem de litar på. Man ska också vara tydlig med att eleverna kan prata om det utan att behöva vara rädda. En skolpsykolog, skolsyster och skolkurator ska finnas på varje skola VARJE DAG!
Jag vill också påpeka att trots alla åtgärder kan mobbningen endast minskas. Jag tror att det alltid kommer att finnas någon sorts lätt mobbning på varje skola, hur man än gör.
Det man kan göra är att hålla nere den så lågt som möjligt och hantera situationerna på ett bra sätt när de händer.

Stor motivation
Som 15 år och studerande sista terminen i 9an så märker jag hur gnistan sinar. Jag tycker att lärarna, inför varje uppgift, ska informera eleverna om varför de lär sig detta och hur de kan ha
användning för det i framtiden. Annars kanske eleverna sitter hemma vid köksbordet framför böckerna och gör ingenting annat än att fundera på varför de gör detta. Varför de kämpar. Vad de kämpar för. Detta måste klargöras och framhävas som en bra sak för att motivera eleven. Läraren måste ge exempel och få in undervisningen i verkliga livet, i ALLA ämnen. Detta är nog något av de viktigaste man kan göra för att förbättra en elevs resultat och motivation.

Här följer ett citat från en anonym elev på en högstadieskola:
När jag frågade hur vi kunde använda våra kunskaper i framtiden löd svaret som följande från läraren: “Om du ska räkna ut hur många flugor det finns i en burk kan du använda den här formeln”. Inspirerande… Eller är det bara jag som sparar på döda flugor i gamla syltburkar?


Lärare som får löner beroende på elevernas resultat och betyg
Även lärarna ska motiveras till att sköta sitt jobb och att vilja lära ut till eleverna på bästa sätt. Därför kan vi utveckla ett system som säger att ju bättre betyg/resultat eleverna får desto högre lön får lärarna.

Betygen i 8an
Enligt mig ska betygen inte sättas redan i årskurs 6. Många säger att det motiverar eleverna tidigare att plugga bättre, men jag anser att det skapar stress och press på eleven som sedan pågår flera år framåt. Man blir på direkten stämplad i pannan med sitt betyg, och det kan inte vara bra för såpass unga individer som fortfarande utvecklar ett självförtroende och kanske inte kan hantera det lika bra som en från årskurs 8. Betygsskalan ska också vara större än dagens skala (A,B,C,D,E,F eller 1,2,3,4,5,6), vilket ger eleven en tydligare inblick på var de ligger.
Betygen ska man få varje termin med ett utförligare omdöme där också lärarna har fått kommentera det satta betyget. De ska också tydligt påpeka hur eleven ska kunna bättra sig till nästa termin utifrån bedömningsmatrisen och åberopa till denna.

Nya lärare
Det är mycket snack om hur vidare nya lärare ska få sätta betyg. Jag tycker att de ska få bra insikt i klassens och varje individs nivå av den gamla läraren, men nya lärare ska inte kunna sänka en elevs betyg första terminen den är anställd, inte ens om det gäller slutbetyget. Detta eftersom saker kan gå fel, läraren kan har missuppfattat den gamla lärarens beskrivningar och känner inte eleven såpass bra att den kan sätta ett korrekt och rättvist betyg så snabbt.

Jämna nivåer
Enligt arbetsmiljöverket ska skolarbetet ligga på en relativt jämn nivå, alltså inte att eleven ena veckan har 10 läxor och prov och andra veckan inga alls. Min lösning till det är att klassen ska ha ett gemensamt läxschema där alla lärare ska gå in och titta och lägga proven och läxorna tillsammans med alla lärare på ett balanserat sätt. Ett sviktande skolarbete stressar. Eleverna ska också få möjlighet att påverka sitt schema (om så är möjligt).

Engelska
Som många andra tycker jag att engelskan är ett väldigt viktigt ämne och vill påpeka att engelskaundervisningen inte tillräckligt tydligt skiljer på brittisk engelska och amerikansk engelska idag. Språken skiljer sig mer än man tror. Jag tycker att eleverna måste kunna nämna olikheter i både uttal och grammatik för att nå målen i betyget, så att den brittiska engelskan inte försvinner in i det amerikanska sluddret.

Redovisningar
Vissa redovisningar väljer lärarna att lägga mer fritt, där eleven får välja själva hur de vill framföra och redovisa en uppgift, vilket är mycket bra. Om någon väljer teater eller något större scenframträdande skapas frågeställningen – hur får man plats? Därför skulle varje skola ha en stor sal där det hålls redovisningar, uppspelningar och även föreläsningar för besök utifrån. Detta ger en möjlighet till stora arbeten där eleven lägger ner mycket tid och jobb utan några begränsningar. Den salen kan också skapa en stor möjlighet för utövandet av bl.a. konserter så att man slipper trängas i matsalen eller liknande.

Lokaler
Vid grupparbeten sitter dagens barn nu ofta i samma klassrum. Då blir det väldigt högljutt och eleverna kan ha svårt att koncentrera sig. Skolans lokaler ska hjälpa eleverna genom att ha ljudisolerade grupprum anslutna till varje klassrum. Bord med white board-material ska finnas så man kan skissa direkt på bordet i gruppen och i planerandet av studierna.
Lite var stans i skolan kan man också sätta ut läshörnor där eleverna kan läsa under skoltid. Om eleven vill plugga på t.ex. en håltimma får den möjlighet att sitta i en tyst miljö med sköna kuddar, soffor och mycket ljus som förbättrar koncentrationen och fantasin.

Rörelse
Många som reagerar i samma fråga som jag utropar snabbt: Idrott varje dag!! Men jag granskar detta kritiskt och tänker att blir inte det lite väl mycket? Eleven blir tvungen att släpa på en gymnastikväska varje dag, och måste gå 3 extra timmar i skolan per vecka för att inte missa annan undervisning. Jag håller däremot med om att motion är bra för elevens tänkande och motivation. Ett FAST och obligatoriskt promenadschema som gör att eleverna går en promenad en gång i månaden med klassen och en lärare, skulle uppfylla de behoven.
För att eleverna ska få frisk luft kan läraren överväga en lektion utomhus om vädret är bra. Till exempel viss NO-undervisning.

Trivsel
För en bra trivsel är det viktigt att skolans lokaler är inredda enligt elevernas önskemål. Detta är något som ska tas upp i elevråden som skolan har. Det ska vara mycket fönster, ljus och väggar målade i olika färger (som dock inte stör). Mycket skillnad på material (gips- och tegelväggar etc) och dekorationer på väggarna. Högt i tak, men ljudisolerat så att ljudnivåerna i klassrummen och i övriga miljöer inte blir för höga. Rätt antal toaletter som regelbundet fylls på med papper och tvål så att man kan hålla sig ren. Enligt arbetsmiljöverket får det högst vara 15 elever per toalett – vilket de flesta skolor idag inte har! På min egna skola Kvarnbyskolan har vi runt 10-15 och skulle behöva ha 26 toaletter för att uppfylla kravet!

Sköna soffor, stora bord och luftiga lokaler gör att man känner sig fri och obegränsad. Stora fönster som vetter ut mot skog och natur sätter fantasin i rullning.

Skolmaten
Något som många elever klagar och lägger mycket vikt på – skolmaten. ”Den är sämre än fängelsematen och kattmaten” har man hört. Mat som lagas på den egna skolan skulle både vara bättre för miljön och för eleverna. Många säger till och med att den näringslösa skolmaten är en stor källa till att fler och fler elever inte orkar med skolan och blir trötta och stökiga. Det är också bevisat att lättmjölken som serveras i skolan inte ger tillräckligt med energi och näring till eleverna. Trötta och ovilliga elever skapar sämre resultat och utslitna lärare.

Hej !
Detta är ett skolprojekt, att individuellt beskriva sin drömskola.
Allså, vi fyra har kanske inte samma åsikter om vår drömskola.